Angioplastik är en teknik att töja ut åderkalkade blodkärl i hjärtat så att blodtillförseln inte stoppas, oftast görs det på artärerna.

Om metoden

Metoden används främst för kärlförträngningar i benens och njurarnas artärer samt hjärtats kransartärer. Metoden gör det möjligt för läkaren att öppna blockerade kranskärl, som är artärerna som ger syre och näringsämnen till din hjärtmuskel.

Obs en balongsprängning är mycket farligare än en bypassoperation. Oftast är det bättre med bypass och Karolinska sjukhuset har kritiserats att de bryter mot de medicinska riktlinjerna för svårt sjuka patienter. Läs mer på SvD.

Så här går det till

Läkaren går in med en tunn metalltråd i ljumsken, och följer sedan artärerna till hjärtat. Man letar upp det blockerade blodkärlet och för in tråden i det. Blockeringen kan finnas i en artär i armen, benet, eller i hjärtat.

När tråden väl ligger på plats för man in en annan slang över metalltråden så att även denna lägger sig vid proppen. Sedan blåser man upp en liten gummiballong och pressar ut proppen i kärlets väggar. När ballongen töms igen så har ett metallnät, som finns utanpå ballongen, spänts upp, och sitter som en spärr så att inte proppen åker tillbaka.
Läkaren tar sedan bort katetern och ballongen men nätet får vara kvar eftersom vävnaden växer fast i det.

Läkarens val att utföra en angioplastik eller sätta in en stent baseras på vilken typ och platsen för det blockerade kärlet.

Viktigt att förändra sina levnadsvanor efter ballongvidgning

Personer som gjort ballongvidgning behöver göra förändringar i sina levnadsvanor vilket finns beskrivet i SPICI-studien (Study of Patient Information after percutaneous Coronary Intervention) som publicerats i Eurointervention.

Det är viktigt att patienterna får bättre information om betydelsen att förändra sina levnadsvanor efter en ballongutvidgning. De flesta patienter (67%) uppfattade de var botade, och 38% uppfattade från den givna informationen om att det inte fanns något behov av att ändra sina vanor! Bara 27% uppgav att de fortfarande hade hjärt-kärlsjukdom och behövde beteendeförändring. Efter ingreppet fortsatte 16% att använda tobak; hälften av dessa erbjöds stöd i rökavvänjning. Färre än hälften var regelbundet fysiskt aktiva. Kostrådgivning gavs till 71%, men endast 40% bytte matvanor. Stresshanteringsprogram ges sällan till patienterna.

 

 

(Visited 158 times, 1 visits today)